Promenad på lunchen promenad på kvällen blev dagens motion.
och imorgon är en annan dag.

Namaste

Skönt att få göra något helt själv – en hel helg!
Mamma var med, så mysigt.
Vi var på fina, fina Mudita.
Alla människor som var där och gjorde det extra energifullt.
Ja, jag är helt salig efter tre intensiva och givande heldagar.
I fredagsmorse började vi med en timmes pranayama och två timmar Ashtanga Vinyasa.
Brunch efteråt, paus, sedan en timmes teori följt av två timmar thaimassage, hathayoga samt acroyoga.
De två följande dagarna var det ungefär samma upplägg, plus att vi i pausen såg en Bollywoodfilm, 3 idiots!
Den här filmen är ett måste att se! Jag har inte skrattat så mycket på evigheter. SUPER!
På kvällarna serverades det härliga middagar. ´Temat på helgen var PRANA och jag kan lova att den är väl påfylld.

Det var dessutom mycket som hände och släppte för mig på mattan. Jag tog det ganska lugnt och eftersom det var fokus på närvaro och andning samt pranan hela tiden så var det en mycket ”flödande” yoga. Det förunderliga var att jag var mycket mer öppen än jag trodde att jag var. Speciellt i mina framåtböjar. Återsåg vaderna i pursvottanasana. Gjorde tom full Marichyasana B som jag nog inte gjort på två år!
Garbha Pindasana men utan händerna igenom ( håller runt) och hör och häpna jag gjorde CHAKRASA`NA utan att tänka mig för, den bara kom!
Kent sa att det har och göra med avslappning, häftigt tycker jag. För mig ligger det inte prestige i att kunna detta utan det är känslan över att jag har en kropp, det finns där bara jag tränar. Lyckokänslan att komma tillbaka till det kompletta liksom.

Roliga och lekfulla acroyoga asana på eftermiddagarna.
Kan det bli bättre?

Tack yoga

Namaste

Inledningsvis i februari började jag förstå att jag inte skulle föda ”i tid” vilket jag är glad för idag då jag njöt in i det sista med min mage. Det kom en rejäl storm till oss här i Skåne och jag upplevde en magisk gravidnatt. Var klarvaken och fick för mig att tänk om det var dags… Tillbringade två timmar mitt i natten med hela rummet fullt av tända ljus, musik yogamattan, magen och allt var helt magiskt har nog aldrig varit så närvarande som just då, den stunden.
Två dagar senare föddes Viktor – hela familjens kärlek. Kan inte beskriva med ord mina känslor just då. Att få ett barn till är det bästa som någonsin hänt mig och vilken kraft det gav hela familjen.

Med en och en halvmånaders bäbis gav vi oss iväg till Norge för skidåkning. Vi fick en härlig vecka i fjällen med skidåkning. Jag och mannen åkte halva dagen var. Sista dagen fick jag ett fantastiskt snowboardåk i puder – Härligt!

När vi kom hem började våren, en fantastisk vår där sommaren började redan i maj. Jag yogade mycket med bäbis, var på mysoreklass med honom och gick mycket långpromenader.
Hela Maj låg vi på en filt på gräsmattan allt var ett sådant lyckorus, älskade våren.

I juni försvann mina asana, jag hade inte tid, det var så mycket annat. En konstig känsla, jag behövde plötsligt inte mattan….
Vi åkte iväg på en underbar semester, vi körde husbil genom hela Europa med slutmål Kroatien! En helt fantastisk resa där vi fick uppleva så mycket. Perfekt att resa med en så liten då jag ammade och han fortfarande sov väldigt mycket på ett dygn. Känslan med att campa utomlands var och är mycket speciell. Framförallt friheten, att ta varje dag som den kommer och att vara helt oberoende av att när man åker vidare och om man gör det!

I juli började jag springa! Gav mig själv en utmaning och joggade varje dag i ett par veckor. Blev riktigt förtjust i denna nya aktivitet. Jag som hatat det tidigare älskar det plötsligt! Effektivitet börjar uppskattas, det ska ”gå snabbt” att träna så det är avklarat och jag hinner annat. Har fortsatt med joggingen med inte lika ofta. Yogade ofta på vår brygga ett par solhälsningar i anslutning till jogging. Vi var på Backafestivalen, folkmusikfestival på Österlen, Camping i Hällevik, segling på Västkusten! Sannerligen en upplevelsefull sommar, som främst bestod av bestod av en sak – NÄRVARO!
Bloggen fick ge avkall från min tid bloggpausade mycket!
Men skrev fysisk dagbok istället.
Under Viktors första halvår hände så mycket man kan skriva en roman om allt. Det är förunderligt hur snabbt allt bara sker.
I augusti började jag jobba halvtid och mannen fick vara pappaledig. Ett mycket bra beslut som gjorde att jag kan dra ut på min mammaledighet mycket längre.

Hösten bara rusade iväg så mycket hände hela tiden, dagarna liksom försvann. Jag joggade, yogade började med riktiga långpromenader. Vi var på spa i Båstad, mina tankar på att börja undervisa i yogan kom tillbaka och en längtan började ta form.
Jag ”glömde bort bloggen” ett tag och det var utmanande att sy ihop vardagen och att känna sig tillräcklig överallt.
Jag blev tillfrågad om att vara yogalärare en dag på Mudita, JÄTTEKUL det gav mersmak och jag har en stor tro på att mina drömmar kommer att bli verkliga.

Året avslutades med en stark längtan tillbaka till mattan som jag övergett alldeles för länge. Stelt och ”ovant” ställde jag mig på mattan där jag nu lovat mig själv att skynda långsamt.

Summeringen av detta år är:

Kärlek för min familj
Tacksamhet
Närvaro
Lycka
och Mersmak

Om Shanti

Vi har en jättemysig mammagrupp här där jag bor, i vår lilla lilla by finns det sju bebisar födda under ett halvår. Vi ses med jämna mellanrum, ibland varje vecka, när vi ses promenerar vi. Riktiga långpromenader och så pratar vi. Igår var det bara jag och en mamma som gick. När vi går många kan man inte prata med alla eftersom vagnarna tar plats när man går. Det var lite skönt att kunna prata med bara en. Vi diskuterade det här med att vara mamma, vara jag och att ha egentid – pratade också om mina EGO tankar från senaste tiden. Hon förstod precis och jag fick världens bästa mantra! ” Tänk om jag blir en bättre mamma om jag ibland kan vara ego” Tål att tänkas på eller hur.

Imorgon vankas Nyårsafton, tänk vad ett år gick snabbt. . . För ett år sedan låg Viktor i min mage och vi visste inte om att han var han. Saknar lite min mage och all spänning man hade framför sig. Vet att man inte ska tänka så men jag älskar allt det där. Men mest älskar jag just nu. Just nu är allt perfekt.

Om shanti

Imorse yogade jag för första gången på evigheter det kändes riktigt bra.
Förutom att mina tankar var på annat håll, hade inget fokus, stel som en pinne – sådär som det kan vara ibland men man vill liksom inte erkänna det.
Hur som helst jag knakade mig stelt igenom alla stående av primary ashtanga vinyasa och en avslutning. Somnade sedan i savasana!
I mina asana var mina tankar på mitt ego och varför jag inte har yogat på sista tiden, INGEN ANING!
Men de tankar jag haft och min slutsats är att det har med mitt EGO att göra. Jag tror, tycker och känner att yogan är mitt ego och det är just den lilla detaljen som hindrar mig. Att bli mamma igen har fått mig till nya insikter och att nu hitta tillbaka till mig själv ( som jag vet är nödvändigt) och hantera mitt ego på rätt sätt är en tuff utmaning.
Vill jag ens vara så igen? Vad är då, vad är sen det är ju nu som räknas?
Jag har ju alltid hävdat och gör fortfarande att yoga för mig är jag och att jag är yoga. När då en liten bebis och övriga barn så klart upptar så mycket är det som att jag lever mer för dem än för mig själv. Och det är ju fint men det gäller ju att balansera det där. Att vara mamma är att yoga i sig själv. Men jag pratar om längtan till mattan, att gå på workshopen jag anmält mig till att jag längtar till Ängsbacka yogafestival, att åka till Indien att göra min teacher training och helst kunna åka till Mudita på Österlen på alla pass de har istället för att vara glad över att mannen ska ha Viktor hela nästa helg för att jag ska på kurs. Mycket vill ha mer..
Kanske handlar dessa tankar om att jag känner mig otillräcklig mot mig själv. Att jag är van att kunna göra min ”Egoyoga”. Tror också att det handlar om att jag önskar att min man och mina barn var yogis allihopa så vi kunde åka på alla saker tillsammans.

Nåväl huvudet snurrar av tankar och jag ska nog komma till insikt. Hoppas nu innerligt att jag står där i morgon bitti igen, på mattan vill säga i vårt julmysiga rum.

Namaste

I programmet gjorde de testet men fick inga poäng då de inte kunde mäta för låga poäng! Då är det så här att alla som har under 70 i IQ räknas som utvecklingsstörda! Då tänker man att det kan ju ge olika poäng olika dagar då saker och ting i omgivningen spelar roll, trötthet osv. Är man utvecklingsstörd dessa dagar då?

Den bästa kommentaren i deras diskussion är ”Man ska inte ha utvecklingsstörda slash normalpuckad, en människa är människa”.

Men frågan är vad man menar med intelligens och när behöver man test för detta?
Blir man lyckligare om man har en hög intelligens? LYSSNA på programmet här!

På gårdagens pranayama fick jag lära mig att man alltid ska dricka ett glas varmt vatten på morgonen innan pranayaman.
Aldrig hört innan faktiskt. Men det kändes rätt. Ett glas vatten och sen uddiyana bandha pranayama.
Pranayama betyder att man kontrollerar sin livsenergi in och utandning går ihop till ett flöde, det är fint tycker jag att vi andas för att leva och vi vill ju alla leva kvalitetsmedvetet alltså måste vi ju sträva efter högre kvalitet på vår andning alltså utöva din pranayama och kontrollera vad du stoppar i dig.

Efter en stund i savasana smög jag upp och bar ner Viktor i sitt täcke och kudde innan han väckte mannen som haft svårt att sova inatt. Världens mysigaste stund med amning på yoga mattan i hans täcke massa tända ljus och skön musik.

Vilket lyxliv vilket livsvärde
Om shanti

Imorse bar det av mot Österlen, Mudita har haft workshop i helgen. Jag kunde tyvärr ej delta då jag inte ville lämna Viktor hela helgen. Istället assisterade jag idag och var med på pranayaman.

Åh det är så himla roligt att vara hjälptränare jag älskar det så himla mycket. Det är fashinerande med alla yogisar i olika asana och olika kroppar, möjligheter. Vilken energi det var i rummet supercoolt. Efter yogan var det Connies goda brunch! Kunde inte bli bättre. Resten av söndagen bjöd på bäbismys, pussel med dottern och sällskapsspel med dotter och son.
Imorgon väntas jogging innan frukost och så lite suryanamaskara förstås!

Namaste